Böcker

<b>'A hymn of love to the world ... A journey that is every bit as mythic as it is scientific, as sacred as it is historical, as clever as it is wise' Elizabeth Gilbert, author of <i>Eat, Pray, Love</i></b><br/><br/>As a botanist, Robin Wall Kimmerer has been trained to ask questions of nature with the tools of science. As a member of the Citizen Potawatomi Nation, she embraces the notion that plants and animals are our oldest teachers. In <i>Braiding Sweetgrass</i>, Kimmerer brings these two ways of knowledge together.<br/><br/>Drawing on her life as an indigenous scientist, a mother, and a woman, Kimmerer shows how other living beings - asters and goldenrod, strawberries and squash, salamanders, algae, and sweetgrass - offer us gifts and lessons, even if we've forgotten how to hear their voices. In a rich braid of reflections that range from the creation of Turtle Island to the forces that threaten its flourishing today, she circles toward a central argument: that the awakening of a wider ecological consciousness requires the acknowledgment and celebration of our reciprocal relationship with the rest of the living world. For only when we can hear the languages of other beings will we be capable of understanding the generosity of the earth, and learn to give our own gifts in return.

När högerpolitiker världen över går till attack mot klimatpolitiken är det upp till vänstern att driva på för en rättvis och effektiv omställning. Att hejda klimatförändringen och bygga ett bättre samhälle för flertalet måste vara ett gemensamt projekt. Jonas Sjöstedt och Jens Holm samlar i denna antologi 14 röster som ur skiftande perspektiv visar vägen framåt.

En klimathistoria beskriver hur klimatet har förändrats under de senaste dryga 100 åren och hur klimatförändringarna har uppfattats av sin samtid. Den blickar också längre tillbaka i tiden, som till den globala avkylningen för 4 000 år sedan.<br/> Boken tar dig med till Antarktis, Newfoundlands fågelberg, skogsbränder i Indonesien och låglänta korallöar, men också till stora FN-konferenser som Rio 1992 och Kairo 1994. Den tar hjälp av naturen, men också av skidåkare och upptäcktsresande, när klimatet ska beskrivas. Klimatvetenskap och klimatpolitik har också sin plats i boken.<br/> Det finns så mycket att berätta, som aldrig når ut. Något som jag tror varje journalist ser som en utmaning och därför har, efter mycken svett och möda, den här boken kommit till.

Om inte drastiska åtgärder vidtas snarast kommer de av männi­skan orsakade klimat­föränd­ringarna att leda till en gigantisk ­klimatkris som hotar livet på planeten ... <br/><br/>Så kan den konventionella visdomen* om klimatet formuleras. Enligt denna uppfattning kommer klimat­förändringarna, om inget görs, att få bland annat följande konsekvenser: <br/><br/> <i>Kraftigt högre temperaturer. </i><br/><br/> <i>Mer torka och fler bränder. </i><br/><br/> <i>Snabbt stigande havsnivåer. </i><br/><br/> <i>Ökad havsförsurning som dödar merparten av marint liv. </i><br/><br/> <i>Artutrotning och skogsdöd i massiv skala. </i><br/><br/> <i>Korallrevens utplåning. </i><br/><br/> <i>Missväxt och matbrist. </i><br/><br/> <i>Miljarder flyktingar.</i> <br/><br/>Men allt fler forskare och debattörer ifrågasätter denna dystra syn på klimatet och framtiden. En av dem är den kanadensiske ekologen och grundaren av Green­peace, Patrick Moore. I sin bok visar han hur många påståenden och förutsägelser om klimatförändringarna och dess effekter är helt eller delvis felaktiga. Även de två mest centrala antagandena att koldioxid spelar en nyckelroll för jordens uppvärmning och att en ökad koldioxidhalt är av ondo saknar vetenskaplig grund, menar författaren.<br/><br/>Patrick Moore är en kanadensisk doktor i ekologi som sedan slutet av 1960-talet varit verksam i den internationella miljörörelsen. Bland annat var han med och grundade Green­peace 1971 där han innehade ledande positioner fram till 1986. Han stod i spetsen för Greenpeaces kampanjer för att rädda valarna, hejda mas­slakt av säl­ungar och stoppa kärn­vapenprovsprängningar. År 1986 lämnade Patrick Moore Green­peace då han kommit att inse att organisationen hade över­givit ett vetenskapligt grundat synsätt. År 2015 var han med och bildade CO2 Coalition, en organisation med syftet att upp­lysa om kol­dioxidens fördelar för livet på jorden.<br/><br/><i>* En allmänt accepterad och utbredd föreställning om någonting som inte nödvän­digtvis är sann. I modern tid introducerades begreppet av nationalekonomen John Kenneth Galbraith. Synonymer: allmän kunskap, majoritetsuppfattning, truism, dominerande ideologi, ortodoxi, plattityd, partilinje.</i><br/><br/><b>»För en tid sedan gick det upp för mig att mer­par­ten av de skräckscenarier som målas upp om planetens tillstånd grundar sig på sådant som antingen är osynligt, som koldioxid och radioaktiv strålning, eller är extremt avlägset, som isbjörnar och korallrev. Detta faktum omöjliggör för de allra flesta människor att ta ställning till om de påståenden som görs i scenariorna är sanna eller inte. I stället tvingas vi sätta vår lit till att aktivister, journalister, politiker och forskare ger oss sanningen, trots att dessa grupper kan ha stora ekonomiska och/eller politiska intressen att försvara. Möj­ligheten öppnas därmed för att narrativ helt enkelt hittas på. Detta är vad som har skett med påståendet att koldioxidutsläpp i samband med förbränning av fossila bränslen orsakar en klimatkris.« Patrick Moore  </b><br/><br/><br/>»Sammanfattningsvis är idén om att människan ­orsa­­kar en dramatisk ökning av den ­globala temperaturen ge­nom att förbränna fossila bränslen helt enkelt inte sann. Människans lilla bidrag till koldioxidhalten ett spårämne i ­jordens atmosfär är i själva verket mycket fördel­aktigt. Föreställningen att det skulle vara skad­ligt eller farligt är falsk. Patrick Moore visar oss varför det är så i denna klarsynta, välskrivna och upp­lysande bok. Författaren har lagt ned ett enormt arbete på boken som är mycket välillustrerad och fullproppad med information.« Nicholas Dykes <br/><br/><b>»Om du har unga intelligenta människor i din närhet som tror på den konventionella visdomen om ­kli­matförändringarna, men vars övertygelse ännu inte är huggen i sten, är Patrick Moores bok den du ska sätta i händerna på dem. För­visso finns redan ett antal utmärkta böcker som vederläg­ger teo­rierna om ett nära förestående klimat-­harmageddon, men Moores bok är sär­skilt kraftfull och övertygande. Utan omsvep hävdar han att varje påstående från ­kli­matetablissemanget är falskt. Enligt sin egen definition är han en kättare alltså någon som förnekar en teoris underliggande antaganden snarare än en ­skeptiker som förkastar en teoris slutsatser. Författa­ren ­behärskar sitt mate­rial på ett ­impo­nerande vis och han skriver övertygande, koncist och, när så är befogat, vasst.« Rael Jean Isaac</b> <br/><br/>»Osynliga katastrofer och falska hot om jordens un­der­gång är en underbar bok. I kapitel efter kapitel demonterar Patrick Moore med förödande logik de falska påståendena som görs om klima­tet. Han visar också mod när han pläderar för att vi lever i en tid  som i framtiden mycket väl kan komma att betraktas som en period av kollektiv galenskap. Jag re­kom­menderar boken varmt.« David Mason-Jones

Det handlar egentligen inte om Östersjötorsken, inte heller om ålen, tumlaren eller den blåfenade tonfisken. Det handlar om utfiskningen av våra hav, som håller på att ändra havets hela ekosystem. Förändringar i havet kan också på sikt ge förändringar i miljön på land. Och vem tillhör egentligen fisken? Är det rätt att en resurs som tillhör alla håller på att uttömmas av några få, med kraftigt stöd av offentliga medel? Är det rätt att tredje världens fiskevatten töms på fisk av europeiska fartyg, sedan EU köpt förmånliga fiskerättigheter för skattebetalarnas pengar? Tyst hav har fått ett kraftfullt genomslag i debatten om utfiskningen och påverkat många makthavare och opinionsbildare. "Tyst hav är ett stycke samhällsjournalistik av bästa märke. Den lämnar knappast någon oberörd. Vilken soppa! Men hopp finns, trots allt." Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet "Det händer inte så ofta, men ibland dyker det upp något som verkligen griper tag. En bild, en bok, ett konstverk eller en film som etsar sig fast, ja, kanske rent av förändrar livet lite grand. Sådan är Isabella Lövins bok." Ola Sigvardsson, Östgöta Correspondenten "Gillar du rysare? Här en skräckskildring om havets tysta verklighet. Ifrågasätt våra tigande myndigheter. Dra ur bottenpluggen på Fiskeriverket som ger oss ett tomt och öde hav." Gunnar Svensson, Värmlands Folkblad "Fiskeripolitikens svar på Da Vinci-koden; man vill bara läsa nästa sida, och nästa, tyvärr med samma triviala fråga på näthinnan som i Dan Browns epos: Vem är förövaren?" Stefan Nyström, Svenskt Fiske

Alla pratar om klimathotet. Men bakom klimatkrisen hotar en annan, mycket mer närliggande kris tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott. Och vi rör oss mot den i svindlande hastighet. <br/><br/>Jonathan Jeppsson är chef för Aftonbladets grävredaktion och har tidigare skrivit den hyllade och prisbelönta boken <i>Åtta steg mot avgrunden</i>. Här fortsätter han sin jakt på svar och färdas in mot kollapsens innersta väsen. En omvälvande rapport påstår att vi är så nära att det till och med finns ett årtal: 2040. Men spåren leder också tillbaka till 70-talet och barndomens dolda orsakssamband. Vad är det för skuld som gömts undan? Hur kunde ett barn bara spårlöst försvinna? Och vad är det för märkligt flimmer vi ser runt omkring oss?  <br/><br/><i>Mot kollapsens hjärta </i>är en omskakande berättelse om vad som väntar oss när civilisationen bryter samman. Men det är också en resa in i glömskans rike - och en drabbande skildring av en pappa som bär på nycklarna till en annan värld. <br/><br/><i>"Ärendet är just att i egenskap av journalist granska systemet - att, som han skriver, inte kapitulera inför frågans komplexitet. Det lyckas han med, inte bara på grund av sin djuplodande kunskap, utan också tack vare den lätta och precisa prosan; utflykterna till barndomens landskap är lika enkelt och osentimentalt presenterade som hjärncellsdata och begrepp som exponentialfunktion. Efteråt lämnas man omsluten av kollapsens mörker, men med känslan av att ha fått en ny typ av mörkerseende: man kan nu skönja konturerna av hur allting hänger ihop. Det är ingen vacker syn, likväl är den helt och hållet livsavgörande. Helhetsbetyg: 5 av 5.</i>" BTJ, Linda Boodh<br/><br/><i>"Journalistiskt är 'Mot kollapsens hjärta' ett mastodontarbete, som inte blir mindre av att Jeppsson (...) i sin berättelse om civilisationens sönderfall väver in en gripande historia om den kollaps som samtidigt sker i hjärnan på hans alzheimersjuke far. Parallellerna mellan den privata och den samhälleliga katastro</i><i>fen fördjupar framställningen (...). Faderns resa genom det svenska folkhemmet och hans stegvisa försvinnande in i dimman är ett äreminne i sin egen rätt. 'Mot kollapsens hjärta' är en i ordets rätta bemärkelse systemkritisk bok. Det hedrar Jonathan Jeppsson att han väljer att inte avsluta den med de sedvanligt hurtfriska ropen om framtiden men också att han inte lägger sig platt inför sin egen förtvivlan. (...) Hans bok är i sig en motståndshandling."</i><i> </i>Aftonbladet, Björn Wiman<br/><br/><i>"'Mot kollapsens hjärta' skapar eftertanke. (...) I 'Mot kollapsens hjärta' finns en parallell historia om Jonathan Jeppssons pappas alzheimersjukdom. Det är en vacker historia som känns igen på många sätt. Föräldrarna som alltid funnits där, som är på väg bort. De blir skröpligare och orkar inte vara samma personer som de var i vår barndom. Det fungerar utmärkt som allegori över den globala civilisationens färd mot undergången."</i> ETC, Herman Geijer<br/><br/><i>"Den som läst Jonathan Jeppson tidigare känner igen sig.Klimatkrisen är värre än vi tror, de tekniska lösningarna som samhället hoppas på är luftslott som skingras av en sådan enkel sak som att räkna på de horribla mängder metaller och energi som den "gröna omställningen" behöver på global skala. </i><i>Men Jeppsons bok skiljer sig från huvudfåran i genren (...). Parallellt med dystopin finns två personliga berättelser: ett stilistiskt briljant porträtt av pappans Alzheimer; en om ett tvillingsyskon som dog vid födseln."</i> Göteborgs-Posten, Jonas Gren<br/><br/><i>"I sin bok </i>Mot kollapsens hjärta om tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott<i> går författaren Jonathan Jeppsson i dialog med var och en av vad han menar är klimatfrågans förlamande sagor om tillståndet och försöker än en gång - det här är hans andra bok på temat - knacka på dörren till människans vadderade sängkammare. Hallå, viskar han, vill ni se ett stycke verklighet också?"</i> Ord &amp; Bild, Magnus Linton

I<em>Det vilda hoppets geografi</em>utforskar Anita Goldman vår relation till naturen &ndash; ett förhållande som präglas av dominans och exploatering. Hon undersöker en civilisation i krig mot jorden eller en civilisation upptagen av krigföring mot jorden, där vi slagit allt levande under oss. Men naturen svarar nu tillbaka med stormar, torka och en massutrotning av arter, medan mänskligheten står förvirrad inför konsekvenserna och söker vägar framåt.<br/><br/>Goldman menar att det planetära nödläget är resultatet av den västerländska kulturens natursyn. För att förstå och möta vår tids stora utmaningar måste vi analysera hur vi genom historien har tänkt och talat om naturen, och hur detta har format vårt sätt att leva i och påverka den väv av liv vi är en oupplöslig del av. <br/><br/><br/>I boken tar Goldman läsaren på en tankeväckande resa genom historien och världen. Hon reflekterar över allt från skånska agrarreformers påverkan på landskapet och sociala strukturer, till den amerikanska romantiseringen av vildmarken. Hon granskar också hur trädgården har blivit en symbol för kontroll och makt, och hur jordbrukets utveckling hotar planetens framtid. Genom bibelns berättelse om människan som den första trädgårdsmästaren söker hon efter rötterna till vår separation från naturens väv.<br/><br/>Med poetisk och analytisk skärpa skisserar Goldman konturerna av en annan möjlig framtid &ndash;det vilda hoppets geografi&ndash; där vi återknyter till naturen och bygger en hållbar samexistens med den.